Alvin växte upp i kyrkan men saknade de stora upplevelserna som många andra pratade om. I sin frustration började han be – och upptäckte att Gud talade på ett mycket stillsammare sätt än han väntat sig.
När jag saknade de stora upplevelserna
Jag är uppväxt i en kristen familj och har gått på gudstjänster och varit med på kristna läger sedan jag var liten.
Jag har aldrig haft någon häftig omvändelse-upplevelse, aldrig varit med om coola helanden eller sett eld från skyn. För några år sedan tyckte jag att det var ganska jobbigt att jag inte varit med om något sånt, och tänkte ofta:"Om jag bara fick se något stort och coolt hade jag aldrig tvivlat”.
Jag började be för att jag skulle få vara med om att höra Gud tala tydligt.
När jag upptäckte att Gud faktiskt talar
Efter några månader började jag skriva ner tankar, erfarenheter och frågor jag brottades med. När jag skrev flöt orden på bra - jag behövde inte riktigt tänka efter vad jag skulle skriva, utan orden kom som av sig själva.
En tid efteråt började jag läsa igenom det jag skrivit och märkte att det faktiskt talade till mig, jag insåg att Gud talade genom det jag skrev. Då förstod jag lite mer hur Gud kan tala till oss.
Gud talar till oss på många olika sätt - ibland genom under och brinnande buskar, men oftast talar han till oss genom andra människor eller genom våra egna tankar.
Det är lätt att känna tomhet när Gud inte pratar på det sätt vi vill, men då får vi komma ihåg att han ofta pratar i stillhet, tystnad och eftertanke.
