Det var en gång ett Guds barn som bestämde sig för att sluta tro på Gud.
Han ville inte längre ha något med Gud, kyrkan eller andra kristna att göra. Han hittade en ny miljö och började leva ett vilt liv. Alla kunde se att han vänt sig bort från Gud.
Spännande att gå till kyrkan
Men det här livet gav honom inget annat än tomhet och jagande efter prestationer. Till slut tröttnade killen på att vara ensam och på att behöva förtjäna den kärlek som han tidigare hade fått genom Guds nåd.
Till sist kunde han se klart på sin situation och han sa till sig själv: ”När jag var kristen hade jag en gemenskap och jag var älskad utan att behöva prestera och göra mig förtjänt av kärleken. Nu får jag ingenting utan att förtjäna det. Nåden är så mycket bättre, jag vill åka hem.”
Han bestämde sig för att gå till sin kyrka följande söndag. Han såg sliten ut efter ett liv i utsvävningar och såg inte ut som en kristen.
Han var spänd på vad som skulle hända i kyrkan.
Smög in till bänken längst bak
Han satte sig i den bakre bänkraden och han välkomnades på ett sätt som han aldrig hade kunnat föreställa sig – med den renaste formen av kärlek och medkänsla.
Inte av människorna i kyrkan, för de hade inte sett honom när han smög in lite sent. Utan genom det som lästes från Bibeln, Guds Ord. Det var dessa verser han hörde från talaren:
Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren. Då ska jag inte längre se på er med ovilja, för jag är nådig, säger Herren, och ska inte vara vred för evigt. (Profeten Jeremia 3:12)
Vänd om, ni avfälliga barn! Jag ska bota er från er otrohet. ”Se, vi kommer till dig, för du är Herren vår Gud.” (Profeten Jeremia 3:22)
Jag vill hela dem från deras avfall, jag vill älska dem generöst, för min vrede har vänt sig ifrån dem.(Profeten Hosea 14:5)
Välkommen hem
Talaren fortsatte med att visa hur Gud välkomnar den förlorade sonen i Lukas 15. Sonen lämnade sin far och valde att leva ett liv i utsvävningar. Men när han insåg att han hade det mycket bättre hemma hos sin far, återvände han hem.
Han var rädd för hur hans far skulle behandla honom, men det behövde han inte vara. För fadern, som är en avbild av Gud, stod i fönstret och höll utkik efter sin son. När han äntligen såg sin son sprang han honom till mötes, kastade sig om halsen på honom och kysste honom.
”Välkommen hem!”
Den här berättelsen handlar om mig!
Killen sitter på bakre bänken och inser plötsligt:
”Den här berättelsen handlar om mig och Gud!” Orden från texterna som talaren läser blir en hälsning från Gud till honom: ”Välkommen hem!”
Talaren avslutar med att hamra in tryggheten ännu djupare i killen längst bak. Detta gör han genom att läsa ur Femte Mosebok 30:3–4:
Då ska Herren din Gud göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. Herren din Gud ska då åter samla dig från alla folk dit han har skingrat dig. Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände kommer Herren din Gud att samla dig därifrån och hämta dig därifrån.
Gud längtar efter förlorade söner
Den här berättelsen är fritt uppdiktad från Lukas 15, men jag tror att den kan berätta en sanning om en Gud som längtar efter att förlorade söner ska återvända hem.
Det finns visserligen en del svåra texter om avfall (se till exempel Hebreerbrevet 6:4–6). Men när vi stöter på texter som är lite svåra och oklara är det viktigt att vi tolkar dem i ljuset av det som är tydligt. Som till exempel när Jesus säger:
