Inkarnation. Det låter kanske torrt, teologiskt och superavancerat men egentligen betyder det något så konkret att du hittar ledtrådar i allt från karnevaler till chili con carne. Bakom detta konstiga ord finns en av de mest mindblowing idéerna i historien: att Gud blir människa, på riktigt, i kött och blod. Det är det vi firar varje gång vi drar på oss tomteluvan och äter pepparkakor, vare sig vi tänker på det eller inte.

Karneval, Chili con carne och karnivorer är tre ord som kan fungera som ledtrådar för att förstå det superviktiga och totalavgörande ordet inkarnation.

Karneval firades ursprungligen precis innan fastan, som en fest då man passade på att äta extra mycket och betyder ungefär ”hejdå kött”. Chili con carne serveras i svenska skolmatsalar med jämna mellanrum och betyder helt enkelt ”chili med kött”. Karnivorer (och herbivorer) kommer du kanske ihåg från biologi-lektionerna? Det är de finare orden för köttätare och växtätare.

”Karne” verkar alltså ha med kött att göra, tänker du kanske. Exakt! Det kommer från det latinska ordet carnis som betyder just kött. In-karna-tion betyder alltså typ ”i-kött-komma” eller ”till-kött-bli”. Mer korrekta begrepp skulle kunna vara ”att anta en kroppslig form” eller ”förkroppsligande”. 

Faktum är att det är precis detta vi firar nu i jul. Julen är inkarnationens högtid. Det är faktiskt inkarnationen som vi firar när vi släpar in en gran, klär oss i tomteluvor och käkar pepparkakor. ”God jul” säger vi, men kan lika gärna säga ”God inkarnations-fest”.

Gud – i kött och blod 

Inkarnationen handlar alltså om att Gud har blivit människa i Jesus Kristus. Detta är enligt många den allra viktigaste grejen i hela den kristna tron. Gud själv, som är ande och evig, gör sig själv till kött och blod, hår, naglar och navel – i ett litet barn, i historien, i tiden. 

Detta är helt otroligt men också helt avgörande. Den som inte tror på inkarnationen – att Jesus verkligen är Gud – är helt enkelt inte kristen.

Lärjungen Johannes skriver om detta i början av sitt evangelium: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud … Och Ordet blev kött och bodde ibland oss, och vi såg hans härlighet (Johannesevangeliet 1:1,14). ”Ordet” här är alltså ett kodnamn för Jesus. Och så konstaterar Johannes: Åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn. (Johannesevangeliet 1:12).

Inkarnationen – Gud kommer nära för vår skull 

Inkarnationen innebär att Gud  identifierar sig med människorna som sin avbild genom att bli en av oss. Gud visar därmed hur viktiga människorna är för honom och hur mycket han älskar oss. 

Huvudanledningen till inkarnationen är Bibeln tydlig med: genom att bli människa kunde Jesus dö för människornas skull, i vårt ställe, med vår synd – för att försona världen med Gud och erbjuda oss frälsning och evigt liv i en återupprättad gemenskap med Gud.

Skapelsen är inte skräp – den är god

En annan viktig poäng med inkarnationen är att Gud visar att skapelsen är god. En god Gud kan inte synda eller ta del i det onda. Genom att bli en del av skapelsen bekräftar därmed Jesus genom sin mänskliga natur det som han och Fadern och Anden tillsammans konstaterade när de hade skapat jorden: ”detta är mycket gott!”. Detta tycker du kanske är en självklarhet, men historiskt sett har det varit en ganska vanlig tanke bland religiösa människor: att se ner på det fysiska, kroppsliga, jordiska och materiella. 

Materialismens högtid?

Ibland kallas julen lite föraktfullt (men tyvärr ofta helt rätt) för materialismens högtid. Allt handlar om konsumtion av mat och dyra julklappar kan man tycka. Men är det inte lite komiskt när man tänker efter…för materialism och inkarnation skulle ju nästan kunna användas som synonymer! 

Gud materialiserar sig ju i julevangeliet. Han som är ande blir ju faktiskt till materia i Jesusbarnet! Så på ett sätt är det helt rätt att kalla julen för materialismens högtid.

Det materiella är gott – men inte viktigast

Problemet med det skapade, fysiska, materiella är alltså inte att det är skapat, fysiskt och materiellt. Att njuta av julbordets läckerheter, bli exalterad över julpyntet, belysningen och den stämningsfulla julmusiken eller att glädjas över ett nytt Xbox som legat under granen är alltså något gott. Problemet med det materiella är i stället om vi glömmer varför vi får det. Och framför allt: om vi glömmer givaren och den största gåvan! 

Gåvorna säger något om givaren

Julklapparna som vi ger är förhoppningsvis ett uttryck för vår kärlek till varandra. På samma sätt är alla Guds goda gåvor till oss ett uttryck för hur mycket han älskar oss. Det gäller både julbordet och julklapparna- poängen är alltså inte gåvorna utan relationen! 

Problemet är att vår kultur helt har glömt bort givaren bakom gåvorna – och denna glömska smittar! Framförallt har vår kultur glömt bort att inkarnationen är den största julklappen som finns. Bibeln beskriver det som att människorna dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen (Romarbrevet 1:25).

Fira både advent och jul! 

Adventstiden och jultiden hjälper oss att hitta rätt.  Adventstiden är en fastetid, då vi kristna uppmanas att avstå från mat och Guds goda gåvor på olika sätt. Inte för att det är dåliga saker – utan för att ta tid för att fokusera på givaren. Under julen får vi sen göra precis tvärtom och ta emot en massa goda gåvor! Då är självklart inte poängen att glömma givaren, utan att med adventstiden i ryggen, med fokus på givaren och glädjen över honom, kunna ta emot gåvorna i glädje och tacksamhet över vem han är och vad han har gjort.

Inkarnationen, alltså Jesusbarnet –  är den stora gåvan, men också  köttbullarna, julmusten, julgranen, Xboxet, myspyset och julgranen får hjälpa oss att förstå vilken god Gud vi har!