Jag har tänkt mycket på detta med grunden till att jag är kristen, och vad som håller mig kvar hos Jesus. Jag har kommit fram till fem grunder som står stadigt:
1. Frälsningen
Du kan veta att du är räddad. Inte för att du har gjort något för att förtjäna det, utan för att Gud har gjort något för dig, oförtjänt.
“Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” (Romarbrevet 8:1).
Det enda jag behöver göra är att tro på Jesus, så kan jag vila i att jag har liv efter döden. Ett bättre liv till och med!
Att kunna vila i detta och att veta att jag inte förtjänar det eller kan göra mig förtjänt av det är fantastiskt.
2. Gemenskap
Den gemenskapen man har som kristen är också helt fantastisk. Det är otroligt fint att träffa bröder och systrar runt om i Norge och i världen som har en vardag helt olik mot min egen, men som ändå vänder sig till samma person på kvällen för att tacka för dagen.
Att kunna dela tron med andra och att ha samma förebild som man dagligen kämpar för att bli mer lik och att kunna prata om sin tro med kristna vänner är otroligt värdefullt.
Efter 10 år utomlands har jag fått erfara att våra kristna syskon finns överallt i hela världen.
3. Mission
Mission är Guds stora uppdrag till oss. Att sitta kvar med de goda nyheterna på hemmaplan är inte rimligt.
De som kämpar och lider mest är de som aldrig har hört de goda nyheterna om Jesus. Då blir det ärligt talat bara knäppt om vi sitter hemma och göttar oss medan de dör på grund av svält och utan försäkring om ett bättre liv efter döden.
Efter 10 år på missionsfältet är missionen otroligt viktigt för mig. Det är också något jag är väldigt tacksam över att vi kan få göra.
4. En som alltid är där
Gud är alltid där, både i goda och i smärtsamma situationer. Detta är något jag är otroligt tacksam för och som hjälper mig varje dag. Du kan komma med små eller stora saker Gud. Han är alltid där, oavsett vad du gör. Det har han lovat! I slutet av missionsbefallningen står det:
“Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut" (Matteusevangeliet 28:20).
Spartan Arabia
Jag skulle vilja berätta om när jag skulle springa ett lopp i Mellanöstern som heter Spartan Arabia. Det är ett hinderlopp i öknen som jag skulle springa. När jag stod på startlinjen bland alla dessa vältränade löpare, kunde jag inte annat än att blunda och be en bön.
Sist jag hade sprungit ett lopp hade jag fått ett astmaanfall, och jag var livrädd för att det skulle hända igen. Jag slöt ögonen på startlinjen och kände hur Gud var där tillsammans med mig, alldeles nära.
Jag bad en bön och loppet gick hur bra som helst! Detta är bara ett exempel på hur Gud är med oss i de små sakerna i vardagen.
5. Ett mål att sträva efter
Jesus är den perfekta förebilden; han är felfri och helt fantastisk. Han är någon som jag vill sträcka mig mot.
Han är den största förebilden jag har, och den jag helst vill likna, men samtidigt är han den som jag nog liknar minst. Jag gör många fel – han gjorde inga – men han vill vara med mig. Jag är en syndare, men Jesus älskar mig.
Jag vill vara som Jesus. Jag vill älska människor fast de gör fel, älska de som är elaka. För jag är inte bättre själv, även om det ibland kan kännas så. “Vad skulle Jesus ha gjort?” är en tanke jag ständigt har i huvudet. Inte helt fel precis. Jag älskar att tänka på vad Jesus skulle ha gjort! Det är inte alltid jag gör som Jesus skulle ha gjort, det ska erkännas, men jag försöker. Och det är mitt största mål i livet; att vara som Jesus. Att ta de beslut han skulle ha tagit, och de han vill att jag ska ta.
